Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han kom upp i sina gemak, brunno vaxljusen
på hans bord och drottningen satt där.
Hon reste sig och gick honom till mötes med
framsträckta händer.
»Min käre herre», sade hon;.
Konungen korsade armarna över bröstet och säg
på henne.
»I får icke säga det ordet till mig just nu», sade
han. »Hon, som nu är död och kall, kallade mig alltid
så.»
»Det vet jag ingenting om», sade drottningen. »Jag
har själv kallat eder så, och skall också göra det till
min sista stund. Ja,g gick hit upp för att säga eder,
att Elisabeth tar del i den sorg, som drabbat eder. Så
snart jag fick höra budskapet, gick jag till moder
Sigbrit och såg henne, som I hade kär och som nu är
död.»
»Var I hos Dyveke?» sade konungen. »Hur
vågade I det... vilken rätt hade I till det?»
»Därom skola vi inte tala nu», sade Elisabeth. »Jag
har sagt eder, vad jag ville och går nu in till min
kammare.»
Hon gick. Konungen stod och såg på dörren, som
slöt sig efter henne. Så kallade han in Albrecht.
»Hämta hit mäster Didrik Slaghök, om du kan
finna honom på slottet eller i staden», sade han. »Men
fort! Jag väntar här, tills han kommer.»
En stund efteråt stod Didrik Slaghök framför
konungen. Hans nåde satt i karmstolen. Han knöt
händerna och såg på sin sekreterare, som om han ville
se tvärs igenom hans själ.
»Didrik», sade han. »I vet ju, att Dyveke är död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
