Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Torben nu dinglat i galgen och inte Hams
Faaborg.»
»Skrivaren fick den död han förtjänade», sade
Sigbrit lugnt. »Han var en bedragare och tjuv och därför
blev han dömd och inte för något annat. Ringa
glädje skulle jag ha haft av att omtala för eders nåde
Torbens kärlek. Det måste I kunna förstå, att andra män
kunde frestas av den skönhet, som dårade eder själv
så länge och så starkt. Jag bad också Dyveke tiga,
och hon gjorde det för att inte bringa herr Torben
i olycka.»
Konungen sjönk ned i stolen och gömde ansiktet
i händerna.
»Ack, Dyveke, min lilla duva», sade han.
Men ögonblicket efter rusade han upp.
»Nu skola vi genast få saken rättsligt undersökt
och bevisad», sade han. »I följer mig allesammans
dit jag går.»
Han lämnade kammaren och slottet, följd av
Sigbrit Willums och Didrik och Albrecht von
Hohendorff, som gav två drabanter en vink om att följa
med. De gingo till Sigbrits hus och togo korgen
med det enda körsbäret som fanns kvar.
Minns jag rätt, så har I en broder här i staden,
som är apotekare, Sigbrit», sade kungen.
Sigbrit nickade.
De gingo till Pilestræde. Konungen slog på dörren
med sitt svärdfäste, så att det rungade långt ner på
gatan.
»Öppna Dionysius Willumsen», ropade han. »Det
är kungen. Om I inte genast öppnar dörren, så låter
jag mina män slå in den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
