Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare intill slottet. Men Kirstine Munk sökte sig
hellre ned till lindarna än till någon annan plats. Det
var skuggigt och svalt där, ty vinden hade fritt spelrum
mellan stammarna. Och hon var alltid för varm av sig.
Men hon gick aldrig dit, utan att hon hade Abelone
med sig, och det satt åt, ty den gamla frös ständigt.
Kirstine hämtade täcken åt henne, satte henne mot
en stam vid ett stort stenbord, som fanns i det mest
skyddade hörnet, svepte omkring henne och gav henne
någon läckerbit, som hon tyckte om. När hon hade
blifvit ompysslad så där på alla sätt, började hon att
berätta. i
Då satte sig Kirstine på stenbordet framför henne,
tog av huvan och löste upp sitt tjocka, gyllenblonda
hår, så att det fladdrade för vinden, och öppnade
livstycket.
»Ack, vilken jungfrubarm du har!» sade Abelone.
»Du är redan vuxen kvinna, hjärtebarnet.
Sannerligen borde du inte ha en man.»
»Borde jag», sade Kirstine, och hennes ögon
glänste.
»Nästa månad fyller du femton år», sade Abelone.
»Fru Ellen var inte mer än sjutton år, när hon äktade
herr Ludvig. Och du är mycket större och vackrare
än hon.»
»Höll hon min far mycket kär?» frågade Kirstine.
»Prat!» svarade Abelone. »Hur skulle det kunna
vara tal om kärlek mellan en jungfru på sjutton år och
en man på femtio. Men ståtlig var han och en tapper
herre. Och så byggde han Nörlund mitt i mossen,
som ingen annan hade gjort efter.»
»Då var moder glad», sade Kirstine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
