Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på dagen en månad senare gifte han sig med
Karens syster. Men Karen Andersdotter har också
födt konungen en son, som är adelsman liksom den
andre, och heter Hans Ulrik Gyldenlöve. Ack ja,
konung Kristian är en god herre. Om Gud unnar honom
ett långt liv ännu, så kommer han att befolka riket
med unga adelsmän, så att vi ingalunda komma att
sakna dem, som föllo i Kalmarkriget.»
Kristine Munk knäppte livstycket, flätade håret igen
och satte på sig hättan.
»Hans nåde syndar svårligen», sade hon därpå.
Abelone slog ned ögonen och knäppte händerna i
knäet.
»Visserligen syndar han», sade hon. »Gud har
instiftat man och kvinna för att de skola förenas
i det heliga äktenskapet, som är ett Herren
välbehagligt ting. Men sannerligen straffar han inte köttets
skröplighet.»
Hon såg så lustig ut, när hon sade det, och nöp
Kirstine Munk i benet med sina gamla fingrar, att båda
brusto i skratt, och Abelone måste berätta om och
om igen om Kirsten och Karen.
»Det drar så illa om benen på mig», sade hon nu
och reste sig upp. »Låt oss gå upp till gården. Det
är snart tid att äta kväll, och fru Ellen tycker inte om,
att du kommer för sent.»
Men det ville inte Kirstine Munk.
När den gamla hade gått, lade hon sig på
stenbordet med armarna under huvudet och såg upp i de
breda lindkronorna, där fåglarna hoppade och sjöngo.
Hon tänkte på konungen, hon hade inte tänkt på
annat, sedan den dag, han bad henne ställa sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
