Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om han vill», svarade Abelone. »Han är inte
mindre kär i henne än hon i honom, och som de
inte fått varandra, har deras kärlek aldrig gått över.
Dessutom har hon en vacker förmögenhet, som hon
ärvde efter sin fader, som var hans nådes livläkare
i många år.»
Kirstine Munk kunde inte tåla Birgitte och det
kunde ingen på gården, sedan hon som gift blivit så
högmodig. Men likafullt flockades de omkring henne,
när hon kom ditut och berättade nytt från Odense,
medan hennes husbonde var hos fru Ellen i hennes
lönkammare.
»De båda prata väl om gammalt», sade Abelone
mysande. »Men när det inte generar Birgitte, så nog
kan jag finna mig i det.»
En dag kommo de åter till Lundegård, och
Birgitte Lauridsdotter var upprörd.
Hon hade varit på ett mycket förnämt bröllop i
staden och när hon gick fram i gillestugan och skulle
sätta sig till bords, tappade hon en dyrbar guldkedja,
som hon bar om armen. Hon hörde, att den föll i
golvet och sökte efter den, men kunde inte finna den.
Sedan de stigit upp från bordet, letade hon överallt,
men armbandet var och förblev borta. Detta omtalade
hon för Kirstine och fru Ellens jungfrur och tillfogade,
att hon bestämt visste, att armbandet var stulet av
en av gästerna. Men alla voro de så förnäma, att
hon aldrig kunde vänta att få stölden upptäckt.
»Den saken är inte svår», sade Abelone. »Om
I vänder eder till en, som jag känner, så kan hon visa
eder var armbandet är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
