Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer I för sent. Hans nåde var i Verninge, när jag
lämnade honom, och han red fort. Han frågade sig
också för hos prästen, om I och eder sköna dotter
voro hemma.»
»Jag vet inte vad det är för ett lamm I talar om»,
svarade fru Ellen och knyckte på nacken. »Det är
illa gjort av konungen att tala lättfärdigt om min dotter
med sina hovmän. Men det vet jag i alla fall, att den
tid är förbi, när 1 var varg. Gå in i hallen och sätt
er till bords, så skall I få öl att svalka er gamla
gom.»
Thomas Null lydde villigt uppmaningen och satt
väl bänkad, när konungen kom med resten av sitt
följe.
»Nu få vi se, om vi kunna hinna upp dig, Thomas»,
sade hans nåde muntert. »Låt Ulrik gå till
gästrummet, Ellen. Det är min. mening att övernatta på
Lundegård den här gången.»
Tärnorna sprungo och satte fram det bästa huset
förmådde. Fru Ellen gick själv och såg efter, att allt
gick ordentligt till.
»Sitt här Ellen», sade konungen. »Allt går av sig
självt i ett så präktigt hus som ditt, och jag har
kommit för att tala med dig.»
»Då skall jag ledsaga eders nåde till min
lönnkammare», sade Ellen Marsvin.
»Det behövs inte», sade konungen, som tog för
sig av rätterna och tömde den ena bägaren efter den
andra. »Det är fråga om de där kreaturen, du vet,
som vi inte blevo eniga om sist. Du håller, min
själ, för höga pris.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
