Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skulle du tycka om att följa med mig till
Fredriksborg?» frågade han.
»Ja», svarade hon och klappade händerna.
»Ditlev Rantzau, som var här i förra veckan, berättade,
hur vackert eders nåde byggt slottet med torn och
tinnar och härliga broar över sjön. Är det sant att
trädgården är full med vackra terasser?»
»Ja, det är sant», sade konung Kristian. »Men
det är inte färdigt ännu. Om Gud låter mig leva, så
skall väl Fredriksborg bli den vackraste konungaborgen
i Norden.»
»Så rik I är», sade Kirstine. »Och dessutom har
I slottet i Köbenhavn, som jag heller aldrig har sett,
och Kronborg och ännu många fler slott rundt om i
riket.»
»Ja, det har jag», svarade konungen. »Men intet
ställe är mig så kärt som Fredriksborg. Där födde
mig min kära moder på marken under en törnrosbuske
och där jagar jag helst hjort i de stora skogarna.
Vill du följa med mig dit?»
»Ja, ja», sade hon, »om bara mor ger mig lov.»
»Det skola vi väl finna utväg för», sade konungen.
»Fru Ellen är inte den, som gör uppror mot konungens
vilja. Och så skall du tråda dansen i höganloftssal
med sköna riddare och damer och spela tavelbord
med mig och åka i frukarm och rida främst på jakten.»
»Skall jag?» utropade Kirstine betagen. »Ack, om
eders nåde verkligen menade det!»
»Det gör jag», sade konungen.
Hon sprang upp från hans knä och hoppade och
klappade i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
