Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom tillbaka, min fågel», sade konungen och
grep efter henne.
Men hon sprang rundt bordet och skrattade. Så
satte hon sig igen framför honom på stenbordet och
svängde med benen.
»Då går det lika bra för mig som för mor», sade
hon. »Vet eders nåde, att hon var sjutton år liksom
jag... ty jag blev sjutton år för tre dagar sedan.»
»Blev du», sade konungen och drog fram en bred
gyllene lock under hennes huva.
»Ja», sade hon. »Sjutton år. Är jag inte
fullväxt jungfru då?»
»Jo, det är du», svarade konung Kristian och såg
på hennes höga barm och Breda höfter. »Om någon
säger något annat, så visa honom till mig.»
»Det säger Abelone också», sade hon. »Men vet
eders nåde av, att när mor var sjutton år och far friade
till henne, så kastade hon sin handske i Nörlunds
mosse och bad honom bygga en borg där, innan hon
gav honom sitt ja.»
»Jag har hört talas om det», svarade konungen.
»Den borgen blev så dyr för Ludvig Munk, att han
pinade de norska bönderna så att rikets råd tog länet
ifrån honom. Jag var barn då och de gjorde det i mitt
namn. Jag anser, att de gjorde rätt. Men nu ligger
han i sin grav och hans efterträdare hos fru Ellen
bredvid honom, så att det kan vara detsamma.»
»Ja», sade Kirstine.
»Därtill var han en gammal man», sade konungen.
»Jag är Gud vare lovad ung och stark ännu. Tycker
du om mig, liten Kirsten?» -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
