Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad vet du om henne?» frågade konungen häpen.
»Abelone har talat om det för mig», sade hon.
Så hoppade hon ned på hans knä igen och slog
armarna kring hans hals och lutade sin kind mot hans.
»Ack, om I ville taga mig med eder, så som I tog
den vackra Karen från dansen upp till eder i slottet»,
sade hon. »Abelone har talat om det. Är hon så
vacker, som man säger? Ack, nu kommer hon att
gråta, när I fått mig kär. Lovar I mig, att hon kommer
bort från slottet, när I har mig? Är jag vackrare än
hon? Ack, om I älskar mig som I älskade henne,
så tar I mig nu på stund och sätter mig på eder häst
och rider bort med mig till Fredriksborg.»
»Kirsten, Kirsten», sade konungen och kysste henne.
»Så vacker du är! Vet du, du gör mig alldeles tokig!»
»Gör jag?» sade hon jublande. »Då har I mig
också kär. Då tar I mig härifrån med detsamma.»
»Vill du komma till mig på min kammare i natt,
Kirsten?» sade konungen. »Jag är berusad av längtan
och kärlek. Och du kan lita på, att jag inte skall
svika dig.»
»Ja», sade hon.
En harskning från Ulrik Bödtker hördes borta på
vägen. Kirstine Munk blev blek av rädsla.
»Om mor kommer, får jag ris», sade hon.
Hon rusade upp och sprang mot inhägnaden.
»Visst inte, mitt lilla barn», sade konungen, som
reste sig upp och sprang efter henne. »Kom hit igen,
och jag skall värna dig mot hela världen. »
»Jag törs inte. O, låt mig fly, eders nåde, I
känner inte mor, när hon är ond.»
Med ett enda hopp var hon över häcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
