Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kirsten, Kirsten», ropade konungen.
Hon stack fram ansiktet mellan bladen och log
mot honom med rädda ögon.
»Tyst!» sade hon. »Ropa inte så! Om mor får
veta, att jag är här, är jag förlorad.»
»Kommer du till min kammare i natt?» frågade
han.
»Ja, ja», sade hon.
I detsamma var hon borta. Omedelbart efter kom
Ulrik Bödtker.
»Fru Ellen letar efter eders nåde i trädgården»,
sade han.
Konung Kristian slog sin gamle tjänare på axeln,
så att det knakade i knäna på honom.
»Ulrik», sade han, »jag har sett den vackraste
kvinnan i mina riken, och hon är min.»
Han knäppte kappan, satte fjäderhatten på huvudet
och gick upp mot gården. Ellen Marsvin kom honom
hastigt till mötes och såg oroligt på honom. De båda
hovmännen och Hans Mikkelsen voro med henne.
»Nå», sade konungen muntert, »blev det klart med
stutarna?»
»Fru Ellen vill inte ge med sig», svarade Thomas
Null.
»Då få vi klämma efter henne bättre i morgon»,
sade konungen.
»Jag letar överallt efter Kirstine», sade Ellen
Marsvin. »Har eders nåde inte sett henne?»
»Nej», sade konungen. »Jag har tagit mig en liten
lur under de höga lindarna och har inte sett jungfrun.
Men kommer hon inte i dag, så kommer hon väl i
morgon. Lita på det, fru Ellen, att jag reser inte från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
