Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den mö, en man kan få utan vederlag, deri betalar
han inte.»
»Den ena mannen är inte lik den andra», sade
Abelone. »Har konungen sovit godt i natt, så är Kirsten
hans gemål innan årets slut.»
Fru Ellen gick ut i trädgården och Abelone
linkade efter henne.
»Om I bara håller hans nåde varm, så går allt väl»,
sade den gamla. »I förstår väl åtminstone, att vi
ingenting kan uppnå med kiv och oväsen, nu när olyckan
en gång skett.»
»Jag såg dig helst i galgen, leda kopplerska», sade
fru Ellen. »Du lämnar på stunden Lundegård, och tro
inte, att du undgår min hämnd, var du än gömmer
dig.»
»Skall jag gå, så skall jag», svarade Abelone. »Men
jag tänker visst inte gömma mig. Om I vill veta
min uppehållsort, så går jag raka vägen till Otto
Knudsen i Odense. Jag tänker att han unnar en gammal
stackare husrum till tack för de hundratals gånger,
jag i hemlighet lotsat honom till Ellen Marsvins
sängkammare.»
Fru Ellen ville slå henne igen, men lät käppen
falla och gick hastigt bort. Abelone satte sig på en
bänk och såg mot solen, som just gick upp. Hon frös
i morgonkylan, svepte kläderna tätare omkring sig,
skrockade av invärtes skratt och pratade för sig själv.
En bra stund därefter trädde konung Kristian in
till Ellen Marsvin, som satt i sin brevkammare. Han
var glad och belåten, vinkade med handen, satte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
