- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
92

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackra slottet, där jag kastade min handske, som I
sade till mig en gång. Minns I det?»

»Jo, jag minns; svarade konung Kristian. »Det var
under de stora lindarna på Lundegård samma dag jag
för första gången tog dig i famn. Och det säger jag
dig, Kirstine, att jag tycker mera om dig i dag. Om
Gud vill, skola lindarna, som jag planterat i
Fredriksborgs trädgård, växa upp, så att mina och dina barn få
möta sin lycka i deras skugga. Men du har inte sagt
mig, om du tycker om de breda buxbomhäckarna, jag
låtit örtagårdsmästaren plantera.»

»O, de äro så vackra!» sade Kirstine. »Men varför
bygger I börsen därinne i Köpenhamn? Jag tycker
det vore bättre, om I läte köpmännen göra det själva.
Därtill sätter I in fler pengar än som är nödvändigt
i Ostindiska kompaniet, som ingen vet, vad det kan
bli till. Och Jens Munk skickar I med stora kostnader
till Grönland, dit många rest före honom, och inte gjort
annat än förluster och kommit i olycka.»

»Du förstår dig inte på det, Kirsten», sade
konungen. »Det skall sannerligen inte kunna sägas om
mig, att jag endast dragit mitt svärd i krig och
försummat fredens sysslor. Om bonden har det bra,
så fylles herremannens lada... du kan fråga din
moder. Hon är en duktig hushållare och vet besked.
Nyligen köpte jag tvåhundraåttiotre kreatur av henne
till den ostindiska flottan. Jag såg dem själv, och
det var vackra djur. Men Ellen Marsvin vet också
priset. Tre tusen femhundra trettiosju och en halv
daler måste jag betala, som här skrivet står... du kan
själv se det. Inte en vitten prutade hon, fast jag
tagit hennes enda dotter till gemål.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free