Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen skrattade på nytt, och Kirstine såg i
boken.
»Och liksom bonden upprätthåller herremannen, så
stödja borgarna och framför allt köpmännen konungen.
Herremannen borde också, Gud bättre, göra det. Men
han tänker mest på sitt eget. Och vet du, Kirsten,
jag har inte funnit det medhåll hos din släkt, som jag
väntat mig.»
»Giv dem de förläningar, de begära», sade
Kirstine.
»Ja, på det viset kan jag nog köpa mig vänner»,
sade konungen. »Bara de inte bliva så mäktiga, att
de vända sig mot mig den dag, jag inte längre kan
mätta deras glupskhet. Förläningar skola de få, om
jag ser, att de äro dugliga och styra länen riktigt. Jag
har nyligen givit din moder Dalum. Hon har likaledes
fått Boller och Rosenvold, och alltid har min börs
stått öppen, när hon begärt lån. Hon är en duktig
kvinna, och sitter snart som den rikaste frun i
Danmark. Men hon skall också avstå en vacker del därav
till dig, när Gud slutit mina ögon, och du sitter som
änka.»
»Så skall inte eders nåde tänka», sade hon. »Den
dag, I dör, blir säkert också min sista.»
»Vilket prat!» sade konungen. »Enligt naturens
ordning skall Herren kalla mig bort långt före dig. »
»Jag kan inte leva utan min herre och man», sade
hon. »Bara I reser från mig i tre dagar, kan jag inte
sova i min kammare av längtan.»
Konung Kristian såg glad på henne och drog henne
ned i knät och smekte henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
