Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deri förste augusti kom Ellen Marsvin till
Fredriksborg och hade med sig fru Ingeborg Arnfeldt,
som var gift med länsherren på Antvorskov, och fru
Ellens systerdotter. Dessutom anlände fru Ellens
syster Hellen Marsvin och fru Sofie Brahe. De hade
var och en en massa tjänare med sig, men konungen
bad dem vara hjärtligt välkomna. De gingo rundt och
sågo om allt var i ordning, och de hade inte ord
nog att berömma konungens visade omsorger.
»Eders nåde är sannerligen en god man för min
dotter», sade Ellen Marsvin.
Konung Kristian nickade belåtet. Förresten blev
han närapå förvisad från sin gemåls sängkammare och
gemaken där omkring. De förnäma fruarna slogo
sig ned hos Kirstine och veko inte från hennes sida
så lång dagen var.
Vid soluppgången den tionde augusti började
värkarna. Fruarna skyndade till, då Kirstines första skrik
hördes.
Abelone var hos henne och viskade i hennes öra:
»Friskt mod, min pulla. Ju värre det tar i, ju
fortare är det över. Kommer du ihåg, vad det var
jag lärde dig, att du skulle säga?»
Kirstine jämrade sig och sade med bruten röst:
»Moder Maria, låna mig nycklarna dina,
att de kunna öppna länderna mina.»
»Vad var det för en hednisk bön», sade Ellen
Marsvin, som kom in i detsamma.
Men hennes syster Hellen följde i hälarna på henne
och svor på, att det var en god bön, som hade hjälpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
