Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången kvinna. Sofie Brahe höll med henne, men
fru Ellen stod på sitt, och om detta råkade de i ett
stort gräl, medan Kirstine låg och jämrade sig.
»Det vore bättre, om I hölle fred, fru Ellen och
hjälpte mig lösa upp knutarna», sade Abelone.
De tego skamsna och skyndade till. Med snabba
fingrar löste de upp Kirstines hår och alla banden
på hennes dräkt. När det var gjort, skyndade fru
Ellen rundt rummet och löste alla snören, som voro
hopbundna, öppnade dörrarna och fönstren och skåpen
och drog ut lådorna.
»Lider det mot tiden, Kirsten?», frågade Sofie Brahe.
Kirstine svarade endast med jämmer och gråt.
Ellen Marsvin tittade ut genom fönstret och sprang
ned och skar upp seltyget på en häst, som stod
förspänd på gården. Sofie Brahe sprang in i rummet
intill och hämtade en örnsten, som hon tagit med sig.
Det var en sten, som örnen hämtade i avlägsna,
otillgängliga berg och lade i sitt bo för att hans maka
lättare skulle kunna lägga ägg.
Men Hellen Marsvin kom med ett krus, vari hon
långt förut med en mortelstöt stött sönder bakbenen av
en hare. Hon tvang Kirstine att svälja det, ty av alla
djur är haren det, som lättast föder ungar och dess
krossade ben skulle giva henne samma egenskaper.
Tiden gick, medan de sprungo fram och tillbaka.
Konungen var vid dörren, men blev nekad tillträde.
Inte heller läkaren fick lov att komma in.
»Här ha vi inte behov av några slags konster», sade
Ellen Marsvin. »Allt går som det skall. Om en stund
är eders nåde far till ett vackert barn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
