Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom för hans godhet och satt hos honom som förr
vid bordet bland hans hovmän och följde honom, vart
han reste i riket.
Men till fru Ellen skrev hon sitt hjärtas verkliga
mening, hon var bittrare än någonsin, ty hon gick med
sitt tredje barn under hjärtat. Ellen Marsvin
svarade henne inte, utan talade med Abelone om det.
»Kasta breven på elden», sade den gamla. »Den
dag kunde komma, när de bleve farliga vittnen mot
eder dotter.»
Fru Ellen följde hennes råd och när tiden var inne
reste hon till Fredriksborg och var närvarande, när
Kirstine nedkom med ett dödfödt barn.
»Du skall inte gråta, liten Kirsten», sade konungen
och kysste ömt hennes bleka, feberheta panna. »Om
Gud vill, skall du skänka mig ytterligare många, friska
barn.»
»O, ja, ja!» sade hon och knöt händerna under
täcket.
Och hon steg upp från sitt plågoläger, och
konungen prisade henne för att hon så väl bevarat sin
skönhet.
»Du blir vackrare för vart barn du skänker mig»,
sade han. »Se, Thomas Null, tror du, att någon furste
i kristenheten har en så vacker gemål?»
Det trodde inte Thomas Null.
Konung Kristian gav Kirstine fem rosenobler för
att hon skulle köpa en dyrbar elfenbensskramla, som
Sofie Elisabeth kunde bita i, när hon fick ondt för
tänder. Fru Kirstine stoppade rosenoblerna i sitt skrin
och lät Abelone klara den saken så godt hon kunde.
Hon suckade, när hon måste resa till Dalum för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
