Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kirsten», sade konungen.
Nu hade hon blivit herre över sitt ansikte och sin
tunga. Hon log matt, och bad dem torka bort tårarna
ur hennes ögon.
»Ack, vad jag har lidit», sade hon, »Febern har
bränt som eld i mitt huvud. Jag tyckte, att någon
ville göra mig illa. Vad har jag gjort? Vad har jag
sagt?»
Konung Kristian klappade henne på kinden och
nickade vänligt till henne.
»Du har inte talat, utan febern», sade han.
»Djävulen har ridit din tunga. Men nu har du kommit till
besinning, Kirsten, och kan med mig fröjda dig över
den dotter, du har födt.»
Han tog barnet, som skrek förskräckligt, från fru
Ellen och räckte det ned mot modern, som log emot
det, men strax slöt ögonen.
»Tag bort den lilla, annars kommer febern tillbaka»,
sade fru Ellen. »Jag vet, att slikt har händt. Har I
Kirsten kär, så skona henne från vidare pina.»
Konungen lade barnet i vaggan och såg länge på
det.
»Illa blev du mottagen av din moder, om det
också skedde i yrsel», sade han. »Det förefaller mig,
som om du skulle bli det käraste av alla mina barn.»
»Hans nåde var ond på allvar», sade fru Ellen,
när han gått. »Styr din tunga, så att det inte går
galet för dig en dag.»
»Det bryr jag mig inte om», sade Kirstine och
vände bort huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
