Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skall du till att dö?» frågade Kirstine.
»Inte med min vilja», sade Abelone, »fast jag
inte tycker, att det är stort mer att leva för. Det är
annorlunda med dig, kan jag se. Kors, så du
blomstrar! Det är lätt att förstå, att du sitter säker i hans
nådes gunst.»
Fru Kirstine satte sig på sängkanten och klagade
sin nöd.
»Hans nådes gunst lägger mig i barnsäng var
tionde månad», sade hon. »Fortfar det, som det
börjat, blir jag gammal och skrynklig som du, innan jag
fyllt trettio år.»
»Sjunger du ännu på den visan», sade Abelone.
»Vad vill du mera än vara konungens gemål och föda
honom barn, som han förlänar gods och guld, som om
de voro riktiga prinsar? Aldrig har en man varit
mer god mot sin hustru än konung Kristian är mot
dig.»
»Jag är led vid honom», sade Kirstine och
stampade i golvet.
»Det var dåliga nyheter», sade den gamla. »När
har den sjukan kommit över dig? Den gången hans
nåde tjusade dig under de höga lindarna, då var du nog
så tokig. Är du redan mätt på kärlek?»
»På hans nådes kärlek är jag mätt», sade Kirstine.
»Han tröttar ut mig med sin omsorg och sin kärlek. Jag
står inte ut längre att höra honom tala om sina
slottsbyggnader och sina statsangelägenheter. Och en hel
timme kan han sitta och pladdra om en skramla, som
han ämnar köpa åt barnen.»
»Kanhända det», svarade Abelone. »Och så ger
han dig fem rosenobler till skramlan, och du lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
