Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn, och likadant har hon gjort hos dig varje gång
du haft behov av hennes hjälp. Hon skall bäras till
sin kammare och skötas, tills hon blir frisk eller död.
Jag skall själv dra försorg om att så sker.»
»O, nej, nej», sade Kirstine och nu talade hon åter
i sin vänliga, milda ton. »Eders nåde får sannerligen
inte våga livet för den kvinnans skull.»
Konungen svarade inte utan gick hastigt bort.
»Där kom du för nära gränsen, Kirsten», sade
Ellen Marsvin. »Detta glömmer inte hans nåde så
lätt.»
»Då får han låta bli att glömma det», svarade
Kirstine.
Konung Kristian gick själv till köket, där han fann
Hanne liggande i kramp ensam på golvet. Alla hade
skräckslagna flytt sin väg.
Han såg sig om efter hjälp, och i detsamma stack
en av tjänarna in huvudet genom dörren.
»Kom hit och hjälp mig», sade konungen.
Flickan kom dröjande och så togo de den sjuka
i huvudet och fötterna och buro in henne i hennes
kammare.
»Varför sprang du inte din väg med de andra?»
frågade konung Kristian.
»De drogo mig med sig ut», sade flickan. »När
de släppte mig, gick jag tillbaka för att se till henne.»
Konung Kristian tog henne under hakan och såg
vänligt på henne.
»Du är en riktig dannekvinna», sade han, »mången
förnäm fru kunde ta lärdom av dig. Säg mig ditt
namn och jag skall minnas dig vid tillfälle.
»Jag heter Vibeke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
