Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vibeke Kruse», sade konungen. »Nu kommer
jag ihåg. Din lön är tjugu daler. Från och med i dag
har du tio till.»
Vibeke rodnade och tackade med nedslagna ögon.
Men konungen gick bort och såg inte på henne.
Emellertid tilltog pesten så i staden, att konungen
beslöt att flytta med hovet till Koldinghus.
Kirstine Munk var ännu så svag, att hon måste åka
i sin karm, medan hon eljes alltid brukade följa
konungen till häst. Han hade icke talat med henne
sedan den dagen han blev så ond på henne och red
på hela resan inte en enda gång fram till karmen.
Då skickade hon Peder, som följde till häst, fram till
konungen med anhållan att hans nåde skulle komma
till henne.
»Hur är det med dig, Kirsten?» sade konungen.
»Jag har det inte bra, därför att eders nåde är ond
på mig», sade hon. »I tror, att det var elakhet mot
Hanne, men jag säger eder, så sant jag hoppas bli
salig, att jag tänkte mera på eders nåde än på mig
själv.»
»Svär inte liten Kirsten», sade konungen. »Jag
har glömt den saken och ju mindre vi tala om den dess
bättre.»
Därmed satte han sporrarna i hästen och red
därifrån. Kirstine Munk skar tänder och grät av ilska.
»Jag skall lära honom annat», sade hon till Anne
Maria, som satt bredvid henne i karmen. »Han skall
minsann få göra mig avbön för den förolämpning han
tillfogat mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
