Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
kommer det, skola vi med Guds hjälp föra det i
fiendens land och inte i mitt. Om barnen skola sändas
till prinsessan Sofie Hedvig i Friesland, så skall det
ske på ett så ståndsmässigt sätt och med en sådan
uppvaktning, att jag kan svara därför inför Gud och
människor. Men jag har i denna stund inte pengar till
att utrusta en sådan uppvaktning.»
»Om eders nåde ville, funnes nog pengar», svarade
Kirstine. »Äro alla skrinen tomma i slottskällaren på
Fredriksborg?»
Konung Kristian gav henne en vredgad blick och
mumlade något, som hon inte hörde. Han gick en
stund tyst fram och tillbaka i rummet. Så stannade
han framför henne med armarna i kors över bröstet.
»Se på mig, Kirsten», sade han.
Hon såg upp och hennes ögon voro fromma och
milda.
»Vad önskar eders nåde av mig?» sade hon.
»Så len din stämma är», sade konung Kristian. »Den
var inte lenare under de höga lindarna på Lundegård,
när du gav mig din tro och jag gav dig min. Säg
mig... har jag hållit mitt löfte?»
»Det har eders nåde», sade Kirstine. »Varför ser
I på mig, som om jag inte hållit mitt?»
»Trogen har du varit mig», sade konungen. »Jag
säger ingenting om det. Men du har sannerligen inte
visat mig en sådan uppriktighet, som en hustru är
skyldig en husbonde.»
»Jag vet inte, vad eders nåde menar», sade
Kirstine.
Konungen såg stadigt på henne och hon började
darra under hans blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
