Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall säga dig det», sade han slutligen. »Minns
du, att jag i höstas gav dig tre hundra daler, för vilka
skulle göras linne och kläder åt barnen på Dalum?»
»Jag minns inte alla goda gåvor, I givit mig»,
svarade hon och försökte le. »I har alltid givit, innan
jag bedt. Bättre make och fader än konung Kristian
finns inte i Europa.»
»Tack för de orden», sade konungen ironiskt. »Men
vill du nu säga mig; vad det blev av de tre hundra
dalerna?»
»Jag tänker, att de blevo använda som eders nåde
bestämt», svarade Kirstine.
Men hon slog ned ögonen och flyttade sig osäkert
på stolen.
»Det tänker du kanske», sade konungen. »Jag
hoppas till Gud, att du tänker det. Men jag skall
låta dig veta, att du tänker galet. Inte en vitten av
pengarna ha barnen fått. I morse fick jag brev från
deras hovmästarinna, den tyska frun. Hon skriver
till mig, att de gå i paltor och trasor och att ingen
som ser dem kan ta dem för kungabarn.»
»Så sant jag hoppas på en evig salighet, vet jag
ingenting om det», sade Kirstine och lyfte sina
hopknäppta händer emot honom.
»Jag vill helst tro dig», sade konungen. »Men det
skall du veta, att om de tre hundra dalerna äro borta,
så har jag för ögonblicket inga andra att lämna i
stället. Varje guldstycke jag kan skrapa ihop går åt till
hären och flottan och till förberedelserna för kriget.
Och då förstår du väl, att du också får slå ur hågen
tankarna på barnens Hollandsresa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
