- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
154

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det skall jag gärna, eders nåde»», svarade
riksrådet. »Men ännu gladare skulle jag bliva, om det
vapenstillestånd, vi slutit, kunde leda till en god fred,
så att vi alla kunde tåga tillbaka till Danmark.»

Konungen svarade inte. Han såg trött och
missmodig ut, och glädjen var borta från gillet.

Det var sant, att han hade gått in på ett
vapenstillestånd som de kejserlige hade föreslagit, därför att
Tilly och Wallenstein inte kunde enas. Men det var
lika litet kejsarens som konung Kristians mening, att det
skulle bli fred. Tvärtom begagnade båda parterna
tiden till att draga förstärkningar till sig. Konung
Kristian hade fordrat, att tre tusen man danska soldater
skulle sändas till honom, och hur ogärna riksråden än
ville, måste de dock ge sitt samtycke till det så som
sakerna nu stodo. Trupperna hade också kommit, och
konungen hade suttit vid fönstret och sett dem
marschera förbi. Men samtidigt hade han fått brev från
riksrådet, att riket inte kunde betala mera och att han
måste göra ett slut på kriget så fort som möjligt. Och
bland hans motståndare i rådet var ingen oförsonligare
än Albert Skeel.

Om en stund gjorde han uppbrott och blev ensam
med Kirstine. Hon följde Rhengreven med ögonen,
när han gick, och han vände sig om i dörren och gav
henne en vördnadsfull och beundrande blick.

»Det var skönt att du kom», sade konungen. »Fast
det värsta är över nu, känner jag mig ännu inte frisk,
och jag minns så väl, hur kärleksfullt och trofast du
vårdade mig, när jag hade frossa.»

»»Tala inte om det >, sade Kirstine.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free