Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hans nåde är icke sårad», svarade Rhengreven.
»Och om nederlaget också var kännbart, så är dock
största delen av armén ännu i behåll och skall
säkerligen kunna vinna en vacker seger, när den får
sina led ordnade och förstärkningen från de allierade
kommer. Men det står alltsammans i brevet, som fru
Kirstine håller i sin vackra hand.»
Kirstine Munk satt och slog brevet mot handen.
Kinderna flammade, barmen hävde sig och ögonen
lågade mot greven.
»Brevet, brevet», sade Ellen Marsvin otåligt. »Bryt
du hans nådes brev, Kirsten, och låt oss höra.»
»Du kan läsa det för oss», sade Kirstine och räckte
henne brevet.
I detsamma såg hon på Rhengreven med ett
strålande leende, som sade ännu mera än hennes ord.
Det sade så mycket, att den unge ädlingen blev rädd
och slog ned ögonen. Om han också hade tänkt att
göra konungens gemål sin kur, som han gjorde med
varje vacker kvinna han träffade, så förstod han nu,
att fru Kirstine inte var att leka med och att detta
lätt kunde leda längre än som var nyttigt för hans
karriär i den danske konungens tjänst.
Ellen Marsvin var så upptagen av brevet, att hon
inte lade märke till det opassande i dotterns
uppträdande. Hon läste det med små utrop och
randanmärkningar, lät det så sjunka ned i knäet och stirrade
framför sig.
»Om fienden kommer in i landet, så ve oss», sade
hon. »Det finns inte i världen så fruktansvärda
soldater som Tillys och Wallensteins. Inte en gång
turkarna fara fram som de.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
