Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hans nåde håller nog fienden stången», sade
Rhengreven. »Tror I inte det också, fru Kirsten?»
»O, jo», sade hon.
Så reste hon sig från stolen, där hon suttit tyst
och glad, och gick ut. En stund efter kom hon in
igen och var iklädd en så vacker klänning, att greven
fullständigt glömde den försiktighet, han lovat sig
själv, och överhöljde henne med fagra ord.
Först nu fingo de veta, att han skulle stanna på
Dalum en tid och därifrån resa till Odense, Nyborg
och Svendborg för att se till, hur det var ställt med de
fynska trupperna.
»Kanhända kommer hans nåde snart efter», sade
han. »Han talade om, att han ämnade resa hem, så
snart förhållandena tilläto det.»
»Hans nåde kommer ännu inte», sade fru
Kirstine.
Hennes röst lät så glad och hennes ansikte var så
strålande, att Ellen Marsvin blev uppmärksam. Hon
såg från henne till Rhengreven och lovade sig själv,
att hon skulle giva akt på dem, så länge de voro
under hennes tak.
Men dagen efter skulle hon resa till Odense för att
tala med Hans Mikkelsen, som nu i all ära och värdighet
beklädde Fyns biskopsstol. Hon stannade borta bara
i två timmar, men när hon kom tillbaka, voro fåglarna
utflugna.
Vibeke Kruse och Anna Maria sutto i sin kammare
och vävde. Barnen voro hos sin hovmästare och
den tyska frun. De två små tvillingarna lågo vid
var sin ammas bröst. Det var lika ordentligt som
överallt där Ellen Marsvin förde spiran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
