Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom», sade fru Kirstine, »så skall I få se det
ställe, där jag drömt mina vackraste flickdrömmar.»
De stego av hästarna och lämnade tyglarna till
Peder. Därpå gick hon åtföljd av Rhengreven genom
häcken. Ögonblicket därefter stodo de under de höga
lindarna.
Rhengreven torkade svetten ur pannan.
»Ja, här är vackert, sade han och såg upp i det
gröna valvet, där fåglarna hoppade och sjöngo.
Så såg han på fru Kirstine och beundrade mer
än någonsin hennes skönhet.
Hon sträckte upp armarna och rätade på sig, tog
av sig den guldstickade huvan, så att det gula håret
föll ned över axlarna. Hon såg sig omkring och
skrattade för sig själv. Det föreföll henne, som om
hon i detta nu plånade ut de många och långa åren
vid hovet och blev den sjuttonåriga jungfrun på
Lundegård igen.
»Sätt eder där», sade hon och pekade på bänken.
Rhengreven satte sig, och hon hoppade upp på
stenbordet framför honom och satt där och svängde med
benen och skrattade och skakade på huvudet, så att
lockarna fladdrade omkring henne.
»Här satt jag, när kung Kristian friade till mig»,
sade hon. »Han var kungen och jag var bara ett
ungt barn. Han tog mig samma natt med våld. Sedan
förde han mig omkring på sina slott. Han gjorde mig
till sin gemål och visade mig all aktning och ära, som
han säger. Varje afton drack han sig full och varje
natt tog han mig ånyo med våld. Varje år har jag
födt ett barn åt honom och smärtorna ha slitit i mig,
medan min själ ropat efter den kärlek, som jag drömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
