Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om i min ungdom. Ack, 1 vet inte, vad jag har
lidit.»
Rhengreven blev rädd igen.
»Tänk på vad I säger, fru Kirstine», sade han.
Hon såg på honom och skrattade och lutade sitt
ansikte närmare intill hans.
»Jag säger vad jag vill och vad jag måste», sade
hon. »Om jag inte sade det, så skulle mitt hjärta
sprängas. Jag har skrikit och knutit mina händer, när
jag varit ensam. Jag har hatat mina ungar och jag
hatar dem ännu...»
»Fru Kirsten», sade han och räckte avvärjande
handen mot henne.
»Så fick jag se er», fortfor hon. »I var den, som
jag drömt om i min fagraste ungdom. I var ridderlig
och hövisk från första dagen, I mötte mig. Aldrig
skulle I ta den kvinna med våld, som I friade till.»
»Kära fru Kirsten, om någon lyssnade på oss»,
sade Rhengreven.
Hon hoppade ned från stenbordet i knäet på
honom och slog armarna om hans hals och kysste honom,
så att han blev från sina sinnen.
Peder kikade in genom häcken under de höga
lindarna. Sedan ledde han helt lugnt hästarna upp till
gården och gav dem mat. Hans fader, den gamle
borgfogden, kom ut. De nickade kort åt varandra och
Peder berättade i få ord, vilka förnäma gäster som
voro i parken.
Borgfogden gick till Abelone, hon låg som en
mumie i sin säng och väntade på döden, som tycktes
alldeles ha glömt henne. Hon plirade med de små
elaka ögonen och nickade och mumlade. Peder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
