Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vakna, Ulrik», ropade han. »Drag av mig mina
stövlar.»
Ulrik for upp i ett enda tag och drog av de långa
safiansstövlarna. Sedan vinkade hans nåde, att han
skulle gå.
Konung Kristian satt en stund på sängkanten.
Han öppnade rocken, men tyckte ändå, att det var
olidligt varmt, upphettad som han var av vinet. Så
tog han det ena vaxljuset och gick i strumplästen
mot dörren till gemaket intill, som han måste gå över
för att komma till fru Kirstines kammare.
Han lyfte ljuset och såg sig omkring. Framför
fru Kirstines dörr lågo två av hennes pigor och sovo.
Deras bäddar lågo midt för dörren, så att de spärrade
den helt och hållet. Meningen kunde inte missförstås,
och den var så grov, att konungen plötsligt blev alldeles
nykter.
»Stig upp, pigor», sade han barskt.
De foro upp ur sömnen med ett rop och sprungo
förskräckta i bara nattlinnet åt var sitt håll. Med
en spark stötte konungen undan bädden och slog med
knutna handen i dörren.
»Öppna, Kirsten», ropade han. »Det är din man
och konung.»
Ingen svarade. Konungen skakade i dörren, men
den var stängd. Han ropade en gång till och ännu
en. Sedan vände han om och gick tillbaka till sin
kammare.
»Lägg er, pigor, och sov, om I kan», sade han
lugnt. »I rår inte för det och behöver inte umgälla
det»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
