Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansågs som ett av de allra farligaste i människans
liv, emedan då alla vätskorna i kroppen skulle förnyas.
Men hän kände sig aldrig riktigt karsk och plågades
av att inte kunna visa samma styrka, som hän presterat i
forna dagar.
Hans livmedikus, som hette Jakob Fabricius,
lagade till en morgonakvavit åt honom, och innan han
hade druckit den, steg han ogärna upp ur sängen.
Han hade ständigt till hands en kruka med
undergörande vatten från Helenekällan i Tidsvilde. Det tvättade
han sig i morgon och afton och begagnade dessutom
många märkvärdiga medikamenter, vilka allesammans
gjorde föga nytta.
Han blev gnatig och retlig och ofta drabbade han
och Ulfeldt ihop. Han märkte tydligt, att
rikshovmästaren ansåg honom för en skröplig gubbe, och tog sig
rättigheter och friheter, som icke tillkommo honom.
Stundom gick det så långt, att Korfitz Ulfeldt förbjöd
räntmästaren att utbetala pengar ur skattkammaren på
konungens anvisning, utan att han själv hade skrivit
under den. Då kom det till häftiga sammanstötningar,
och mer än en gång bad Ulfeldt, att han skulle bli
befriad från sina ämbeten och befattningar. Men
konungen kunde icke undvara honom, och de blevo
försonade igen.
På denna tid började Ulfeldt också föra fru
Kirstines talan annorlunda än förr. Han hotade konungen
värre än någon av de andra mågarna, och hans nåde
måste med bitterhet erkänna, att hän inte genom
Kirstine Munks barn hade bundit adeln vid sig, så som han
hade beräknat. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
