Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma dag i skymningen slog hon om sig en
kappa och begav sig till fots ut i staden, åtföljd av
Kaj Lykke. De kommo till platsen, där Vibeke bodde,
och fru Kirstine måste besanna, att där var armt och
ringa. Så usel var trappan, att hon med knapp nöd
kunde pressa sin stora kroppshydda upp för den och
så brant, att hon måste stanna och pusta en stund,
innan hon gick in.
Så sparkade hon upp dörren med foten. Där låg
Vibeke framför henne på en usel bädd, blek och med
slutna ögon. Vid bädden satt systern, en fattig och
förgrämd kvinna.
Fru Kirstine såg med flammande ögon på sin
fiende. Hon såg på systern och såg sig omkring och
hjärtat slog av glädje över hur eländigt det var.
»Där ligger Vibeke», sade hon. »Min förlupna
tärna, en tjuvkvinna, som stal mina smycken och
kläder och som jag för den skull jagade från gården. Nyss
var hon kungens frilla och satt på Rosenborgs slott i
en fager kammare, under det att jag var landsflyktig
i Jutland. Vad är hon nu?»
Vibekes syster såg förskrämd på den vreda damen,
som stod där så stor och mäktig. Kaj Lykke gav
uppmärksamt akt på Vibekes ansikte.
»Fru Kirsten», sade han sakta och lade handen på
hennes arm.
»Vad är hon nu?» sade fru Kirsten och stampade i
golvet, så att de murkna väggarna darrade.
Vibekes syster reste sig, slätade kudden och sade
stilla:
»Hon är död.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
