Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Kirstine ryckte till, men så brast hon, ut i
ett högt skratt.
»Då har hon sluppit lättare ifrån än om hon levat»,
sade hon. »Visserligen skulle hon fått känna min
hämnd, om jag fått fatt i henne, det leda stycket. Jag
skulle ha fått henne i ett skonlöst förhör och hon skulle
ha kåkstrukits ... Det harm ar mig, att jag inte sett
henne hänga i galgen.»
Vibekes syster vek undan, så avskräckande såg den
förnäma frun ut. Och på Kaj Lykkes ansikte kunde
man läsa, att han menade det kunde vara nog nu.
Men fru Kirstine gick ända fram till den döda och
rev undan täcket, så att de kunde se hennes magra,
avtärda gestalt.
»Ha, ha!» sade hon, »en skön dam, värdig en
konungs älskog.»
Därpå vände hon sig om och gick. Hon steg så
fast i trappan, att nedersta trappstegen bräcktes under
hennes fot.
»Det packet», sade hon. »Alltför mycken ära har
jag gjort Vibeke Kruse genom att gästa henne på
hennes dödsbädd.»
Då de kommit ut, sade hon till Kaj Lykke:
»Nu lovar I mig, herr Kaj, att I genast låter hämta
hennes as och gräver ner det utanför staden. Det
passar sig inte för ett sådant skarn att ligga på
kyrkogården bland ärligt folk.»
Kaj Lykke gjorde som hon bad.
Samma natt lät han sina tjänare lägga Vibekes
döda kropp på samma skarnkärra, som kört henne från
Rosenborg. Tätt utanför Västerport grävde de ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
