Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenske kungen själv. Det hade Korfitz Ulfeldt utverkat
åt henne.
Det fanns ingenting annat för den svenske kapitänen
att göra än att rätta sig därefter och förfoga sig bort.
Gården stod oskadd, men vart man såg i nejden, så
flammade lågor mot skyn. Skogarna voro fulla av
flyende bönder, som grävde sig hålor i sluttningarna
och sökte skydd mot fienden och vinterkylan så godt
de förmådde. Då de så kunde, överföllo de enskilda
svenska soldater och dödade dem. Och snart riktade sig
en stor harm mot den rika frun på Boller, som var
alldeles oberörd av olyckan.
En kväll, då inga svenska krigare funnos i
närheten, sammangaddade sig flyktingarna och tågade upp
till gården i en styrka på ett par hundra man.
Det var deras avsikt att sätta eld på gården, och de
hade redan staplat upp bränsle framför porten, då Peder
visade sig på muren ovanför vallen.
»Om du vill lämna ut fru Kirsten, så skall du själv
få gå fri, Peder gårdsfogde!» skreko de.
Peder blev förskräckt. Fru Kirstine låg i sin
kammare och sov, och det var blott få svenner på
gården. Och dessa trodde han ej heller voro pålitliga.
Hans första tanke var att väcka borgfrun, som kanske
kunde tala bönderna till rätta. Men han uppgav det,
då han kom ihåg vilket språk hon förde, hon skulle
säkert endast hetsa upp dem med sina skällsord.
Då beslöt hän att låsa upp porten och för övrigt
låta det gå som det kunde, bara han räddade sitt eget
skinn.
Han gick nu till vakten, en gammal sven, som
följt fru Kirsten från Lundegård och väl den ende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
