Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgen som var henne trogen. Den gamle höll på att
skjuta ännu en slå för porten. Peder smög sig bakom
honom och högg honom i nacken, så att han föll
död ner.
Sedan tog han bort slån, sköt ifrån den väldiga
järnstången och slog upp porten. Bönderna hälsade
honom med ett vrål, och de främsta voro redan
innanför porten, då en hornsignal ljöd på vägen.
Hela skaran stannade och lyssnade. Nu ljöd
hornstöten igen. Det var intet tvivel, det var svenska
soldater.
Då flydde de åt alla håll så fort benen buro dem.
Peder var bland de första. Då de uppnått skogen, kom
hän att tänka på att han borde stannat och givit
bönderna skulden för den dödade portvakten. Men då
han tvekade och ville vända om, insågo de att han
ämnade förråda dem och hängde honom i närmaste
träd.
Det var Leonora Kirstine som kom under svensk
ryttareskort för att gästa sin moder.
Hon fann porten öppen och vakten liggande i sitt
blod midt i den. I ångest sprang hon av hästen, och
då hon kom fram till byggnadens stentrappa, mötte
henne en syn, som var värre ändå.
På trappans översta steg satt fru Kirstine i sin
nattdräkt.
Hon hade vaknat av larmet och hade dragit i
klocksträngen, som hängde vid hennes säng. Då ingen
kom, steg hon upp och gick ner. Hon kom lagom för
att se Peder stöta ner vakten och öppna porten. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
