Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig för det som nu kommer. Konung Fredrik har
aldrig tyckt om honom och blir inte nådigare mot
honom efter detta.»
»Min man har ingenting gjort, som han inte kan
försvara inför sin heder», sade Leonora.
»Akta dig för svenskarna», sade fru Kirstine. »De
äro falska och tvetungade. Jag vet det, ty den svenske
konungen bedrog mig en gång...»
Hon hejdade sig och avslutade inte meningen, ty
hon kom att tänka på, att hon höll på att försäga sig
om Rhengreven.
»Ack ja, lilla Lene», fortsatte hon, »nu sitter jag
här och kommer väl aldrig på benen igen. Om blott
min salig herre och man kunde höra min ed, att han
gjort mig stor orätt genom beskyllningarna mot
Rhengreven.»
Leonora Kirstine tänkte, att febern förvirrat hennes
tankar. Hon tröstade henne, som hon gjort många
gånger förr, och reste därifrån.
Men från den dagen gick det fort utför med fru
Kirstine.
Hon kom aldrig mer upp ur sängen, låg för det
mesta och dåsade och grälade som förr, när hon var
vid medvetande. Mat ville hon inte ha, men drack varje
dag mycket vin och skrattade varje gång hon tömde
bägaren och kastade den sedan på golvet.
Ingeborg Arnfelt kom vid ryktet om hennes
sjukdom till Boller och stannade hos henne. Hon grät,
när hon fick se, hur galet det stod till.
»Ack, Kirsten», sade hon, »då var det muntrare i
forna dagar, när du skulle föda barn.»
»Var det?» sade fru Kirstine kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
