Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos henne i tre dagar, tills hon kommit sig så mycket,
att hon kunde sitta i en stol och tala, om också
fortfarande med otydlig röst. Sedan måste hon resa
till sin gemål, som var med den svenske konungen på
Fyen. Men innan dess hann hon med att överösa
moderns fega tjänare med så grova skällsord, att de
tyckte, att hon inte stod modern efter så värst
mycket i den vägen.
*
Kirstine Munk kom aldrig mera upp ur stolen.
De klädde henne varje morgon och buro henne dit
och buro henne på kvällen tillbaka till hennes säng.
Hon grälade och väsnades och slog dem så ofta hon
kunde komma åt.
När hon fick höra, att Peder hittats hängd i
skogen, begärde hon, att de skulle bära upp honom till
henne på kammaren. Hon såg på det stelfrusna liket
och skrattade. De frågade, var de skulle begrava
honom.
»Kasta honom på gödselhögen«, sade hon. »Låt
hundarna äta honom.»
»Ännu en gång kom Leonora Kirstine och besökte
henne. Hon omtalade, att freden var sluten i Roskilde
och att Korfitz Ulfeldt fått tillbaka alla sina ämbeten
och gods.
»Än mera då?» sade fru Kirstine. »Karl Gustaf
har väl inte fört kriget enbart för din gemåls skull.»
Leonora måste då omtala, att Skåne, Halland och
Blekinge avståtts till svenskarna.
»Då har Korfitz bakat en skön kaka åt sig», sade
fru Kirstine. »Hälsa honom från mig, att han skall akta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/2/0319.html
