Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doktorn själv var hemma och stack ut huvudet
genom fönstret. Då fick han se, att Badstuestrede var
proppad av folk och blev helt orolig.
»Är det eldsvåda?» frågade han och sprang ner.
Men det var ingen eld lös. Då porten öppnades,
stod prins Christian på trappan och bredvid honom
hans nye kammarjunkare, Morten Skinkel.
»Ers kungliga höghet», stammade doktorn häpen
och tog ett steg tillbaka.
»Ja, det är jag», sade prinsen. »Jag fick sådan lust
att hälsa på dig en gång och tacka för medicinen, du
gav mig nyligen. Den knep förskräckligt i magen på
mig. Då jag blir kung, låter jag lägga dig på stegel
och hjul.»
Han gick förbi doktorn och in i förstugan.
»Ers kunglig höghet visar mig alltför stor ära», sade
doktorn.
»I skall inte bli högfärdig, doktor», sade Morten
Skinkel. »Äran tillkommer inte ensamt er. I lär ha
huset fullt av vackra döttrar. Hans kunglig höghet
önskar se dem.»
Doktor Moth såg fast på kammarjunkaren. Han
kunde inte tåla honom och visste att han redan förledt
prinsen till allehanda galna streck.
»Äro mina döttrar vackra, så ha de för länge sedan
funnit äkta män, som kunna glädja sig åt deras fägring
och försvara deras dygd», sade han. »Alla mina döttrar äro
med Guds hjälp gifta och bo i egna hem, så när som
på en, men hon firar nästa månad sitt bröllop med
sockenprästen Jens Hals, och så en liten flicka, som är
för ung att tänka på äktenskap.»
Prins Christian såg osäkert på Morten Skinkel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
