Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nickade uppmuntrande. Så öppnades en dörr och där
stod madamen och neg.
Hon hade hört vad som stod på, det visste förresten
varenda människa i hela huset. Beate hade helt
förskräckt flytt med sin sömnad. Pigor och tjänare
samlade sig, stirrande och undrande. Dörren till svalen stod
öppen och genom den såg man på andra sidan madam
Hals, som stod och nöp i kjolen och neg och neg som
en besatt. Vid kakelugnen satt farfar i sin länstol och
midt på golvet stod Sofie Amalie med sina stora
härliga ögon vidt uppspärrade.
»Min hustru bjuder ers kunglig höghet till sitt hus»,
sade doktorn. »Stig in om I vill unna mig äran.»
Prinsen räckte madam Moth sin hand som hon
kysste. Doktorn gick in till farfadern och ropade
honom 1 örat:
» Hans kunglig höghet arvprinsen gör oss ett besök,
far.»
"Morten Skinkel viskade något till prinsen och pekade
på Sofie Amalie. Prinsen nickade och log... Så gav
han barnet en slängkyss. Hon rodnade djupt och neg,
men sänkte inte blicken.
»Sannerligen ett grannt barn», sade han då.
Madam Ida drog litet i hennes klänning. Doktor
Moth såg från den ene till den andre och önskade i
all vördsamhet hans kunglig höghet dit pepparn växer.
Morten Skinkel smålog elakt, men prinsen var tydligen
osäker och ångrade företaget.
Då reste sig plötsligt gamle Mathias Moth upp ur
sin stol, vilket han inte på mannaminne kunnat göra
utan hjälp. Han bugade sig så djupt, att de trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
