Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessförinnan hade översekreteraren förstått vad som var
på färde.
»Armgaard>», ropade han ivrigt. »Det är kungen och
den gemene Morten Skinkel. De komma för att
vanära dig.»
Fru Armgaard steg upp ur bädden och satte i hast
på sig kläder.
»Prat», sade hon. »Är det kungen, så bjuda vi
honom in och sätter dryckjom på bordet.»
»Det gör du inte, Armgaard!» sade mannen. »Du
vet inte, hurudana de där människorna äro, när de äro
berusade.»
Han satt på sängkanten i nattmössan, medan fru
Armgaard stod framför spegeln och fäste upp sitt
vackra hår.
Men plötsligt greps han av raseri. Han ryckte upp
dörren till ett stort ekskåp, vari hans maka hade alla
sina vackra kläder. Han tog henne om livet, lyfte upp
henne och kastade in henne i skåpet.
»Om du knystar, så dödar jag dig», sade han och
smällde igen dörren och låste den.
Ögonblicket efter störtade konungen och hans
kavaljerer in i rummet. De ställde upp sig och skrattade
åt översekreteraren, som bugade sig och skrapade med
foten i sin lustiga dräkt.
Det lyster oss att gästa dig i natt, Didrik», sade
konungen med sluddrig röst.
»Ers majestät är välkommen när som helst», sade
Didrik Schult.
»Men var är fru Armgaard?» frågade konungen.
»Det är inte passande, att hon inte är närvarande och
tar emot sin suverän,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
