Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är jag?» sade Rudolf Moth och såg på henne
med glädje i ögonen.
Men ögonblicket efter släcktes hans blick och han :
gick hem och lade sig till sängs och svarade inte, när
hon talade till honom.
Alla åhörarna dryftade hela dagen den
uppseendeväckande predikan.
Det var inte en, som inte visste, att prästen hade
syftat på hans majestäts förhållande till jungfru Moth.
Han hade gjort det så tydligt, att konungen omöjligt
kunde låta det passera. Det var så givet, att ingen ens
kom på den idén att tala med hans majestät om saken.
Allesammans väntade blott på utbrottet av den kungliga
vreden.
Madam Moth skälvde av harm, och Sofie Amalie
grät och vred händerna.
»Ack, mor, tig åtminstone», bad hon. »Vad tjänar
det till att skrika och gräla. Den arme Rudolf har ju
bara gjort, vad hans samvete bjöd honom. Tror du,
att hans majestät tar hans liv?»
»Det hoppas jag», sade madam Moth med upphöjd
stränghet. »Han är en skam för sin släkt. Det var
illa, att hans fader fick honom utnämnd till slottspastor,
men jag har aldrig trott, att något godt skulle komma från
den pojken. Från det han var liten, har han inte
unnat någon annan någon glädje, utan spelat skenhelig
vid varje tillfälle. Det gör mig uppriktigt ondt om
Magdalene. Jag kan lova för att hon läser lagen för
honom.»
Fram på eftermiddagen kom Gyldenlöve.
»Ack, ers höga excellens», sade madam Moth och
neg. »I träffar min dotter och mig i djup sorg över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
