Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl», svarade modern. »Men se nu där, nu gå de fram
till björnarna. Om inte hennes majestät av ren
förskräckelse nu föder på fläcken, då förstår jag mig inte
på sådana saker.»
Björnarna dansade och hoppade och brummade.
Gyldenlöve retade dem med sin käpp och kungen
klappade händerna. Tullefas flög på den största björnen
och nafsade honom i pälsen. Björnen slog med
labben efter. hunden, men nådde honom ej. Alla skrattade
utom drottningen, som tungsint såg framför sig och
inte tycktes finna något nöje i skådespelet.
Men plötsligt hörde Tullefas upp med leken. Han
gav till ett kort skall och stod med lyft huvud vänd
åt det håll, där Sofie Amalie var.
»Vad är det med hunden?» sade kungen.
»Tullefas, buss på björnen! Tullefas, skall du låta stuka dig
av den där fula nallen?»
Men hunden hörde ej. Den stod och såg framåt.
»Jag tror, Gud hjälpe mig, att hunden har fått
väderkorn på att vi äro här», sade madam Moth rörd.
Och plötsligt gjorde Tullefas tre stolta språng och
stod framför dem. Den viftade på svansen och gläfste
och hoppade. Så rusade den förbi madam Moth och
lade tassarna på Sofie Amalies axlar.
»Tullefas!> sade hon och lade kinden mot det stora
huvudet.
Tullefas skällde allt högre och gladare. Kungen och
hela hovet sågo ditåt.
»Det är jungfru Moth!» viskad Gyldenlöve till Hahn.
»Vad står på?» frågade drottningen.
Ingen hade sinnesnärvaro nog att svara. Hon såg
åt samma håll som de andra och blev varse sin rival.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
