- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Sofie Amalie Moth /
136

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sofie Amalie lekte med hunden, som fortfor att
hoppa upp på henne. Hon knuffade den ifrån sig,
talade till den och klappade den. Hennes kinder voro
röda, ögonen strålade — nu skrattade hon högt.
Drottningen såg alltsammans. Hon såg på kungen och från
den ene av hovmännen till den andre. Och nu förstod
hon med ens, vem det var Tullefas var så vänlig emot.

En sekund möttes hennes och Sofie Amalies blickar.

Så vacker och glad den kungliga frillan var...
Drottningen kände sig henne på alla vis underlägsen.
Hon såg sin gula hy och sina ihåliga kinder, som
spegeln visade henne varje morgon. Hon ville bli ond,
men kunde det inte. Hon ville räta sig i hela sin
kungliga värdighet och befalla, att denna fräcka kvinna
skulle visas ut ur trädgården. Kungens drottning skulle
då åtminstone ha rättighet att gå i fred för kungens
frilla i slottets trädgård. Om hans majestät också
bedrog henne och hon visste det, var det dock för
mycket begärt, att hon skulle ställas öga mot öga mot
damen i fråga.

Men hon kunde inte.

Hon famlade framför sig för att få ett stöd, fick
fatt i kungens hand och släppte den genast igen. Hon
sjönk ihop som en helt vanlig stackars kvinna, närmare
det stora mysteriet än hon, som stod därborta —
mindre vacker än hon — mindre modig — mindre lycklig.

»Kom, låt oss gå», sade hon och vände sig om.

Konung Christian grep hennes hand och höll den
fast, då hon åter ville dra den tillbaka. Långsamt
gingo de fram mot slottet utan att vända sig om, och
hela hovet följde efter. Ingen yttrade ett ord om vad
som händt. Kungen var särskilt uppmärksam mot sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free