Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den ena till den andra, bugade sig igen och
avlägsnade sig skyndsamt.
»Nyckeln, herr överstekammarjunkare!» ropade Abel
efter honom. »Jag måste ha nyckeln, annars kan inte
herrskapet komma ut igen!»
Knuth såg obeslutsam ut.
»Jag tror inte att hans majestät skulle bli glad, om
han kom till Boldhusgatan i kväll och jungfru Moth
inte vore där», sade Abel.
Överstekammarjunkaren räckte honom nyckeln och
bugade sig i sin förvirring. Så blev han ursinnig över
denna blunder.
»Packa sig härifrån, Abel!» röt han. »Och understå
sig inte att visa sig vidare i Rosenborgs trädgård.»
»Aldrig med mindre än att jungfru Moth önskar
det», svarade Abel.
»Att en sådan där skall vara drottning», sade
madam Moth, då de gingo hemåt utmed vallarna. »En
sådan hållning, och så ser hon så jämmerlig ut i
ögonen som skräddarens Lisa på Badstuestrxde, när hon
skulle ha barnsöl. Du skulle vara drottning, Sofie.»
»Tyst, mor», sade Sofie Amalie och började gå
fortare.
Den kvällen väntade hon kungen förgäves. Madam
Moth blev orolig och började i försiktiga ordalag
antyda, att hans majestät kanske vore förtörnad. Men Sofie
Amalie kände ingen oro.
Hon förstod mycket väl, att kungen stannat hos
sin gemål denna kväll för att trösta henna för det
olyckliga mötet. Drottningen var klenare än hon och hade
större behov av hans deltagande.
Så sjuk hon hade sett ut! Det jublade inom henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
