Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemål, visade på lövet, som gulnade i trädens kronor,
stannade framför de praktfulla röda blommorna, som
trädgårdsmästaren dragit upp alldeles intill slottsmuren,
bröt av en av dem och räckte henne den helt galant.
Tullefas gick tätt efter dem, glad och med godt
samvete.
»Om Tullefas varit en hovman», sade Gyldenlöve
till Hahn.
»Jo», svarade denne med en nick. »Han kan tacka
sin Gud, att han bara är en hund.»
»Vem skulle tro, att det var så stor skillnad på en
hund och en hovman», sade Griffenfeld.
»Sokrates, Sokrates!» skrattade Gyldenlöve. »All din
myckna visdom skall en gång störta dig i olycka.»
Men Hahn gav kungens mäktigaste minister en
giftfylld blick.
Överkammarjunkare Knuth hade skyndat ner till
Sofie Amalie, så fort han kunde göra det utan att det
märktes.
»En högst ledsam händelse, madam Moth», sade
han. »Hennes majestät blev mycket altererad.»
»Det rå vi inte för», svarade madam Moth. »Hans
majestät har själv givit min dotter nyckeln till
trädgården.»
Hon räckte. honom nyckeln, och Knuth synade den
noga.
»Såå, har han det?» sade Knuth.
»Säg hans majestät, att detta sammanträffande skett
i högsta grad mot min vilja», sade Sofie Amalie lugnt.
» Fast nej, säg ingenting till kungen. Jag skall nog
själv reda ut det här.»
Överstekammarjunkaren bugade sig, såg förvirrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
