Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du hur tafatt hon neg för kungen häromdagen, när hon
sprang rakt i armarna på honom hos Sofie?»
»Kirstine är bra som hon är», sade Mathias på sitt
betänksamma sätt. »Det är heller inte min mening att
föra henne till hovet. Jag har tillräckligt att göra med
de förnäma, och vill ha fred och ro, när jag kommer
hem till mig.»
»På det där känner jag igen din far», sade
geheimerådinnan.
»Nå ja», svarade Mathias, »var inte far en bra kärl?»
Geheimerådinnan svalde svaret, hon var litet rädd
för sonen, som gick tyst sin väg fram och var lika
omtyckt av hög som låg.
Naturligtvis ondgjorde sig folk ständigt över Sofie
Amalie och många smädeskrifter om konungens mätress
gingo ur hand i hand. Bennich hade för länge sedan
avskedats för oredlighet och höll sig nu för sig själv
borta på ett ställe på Jutland, där Else födde honom
det ena barnet efter det andra och skrev klagofulla brev
om hjälp till Boldhusgatan. Sören Glud satt heller inte
fredad på sin biskopsstol i Ribe och han fick uppbära
många stickord av sina ämbetsbröder för sin plötsliga
upphöjelse. Endast Mathias Moth gick alldeles fri.
Ingen beskyllde honom för brist på rättrådighet eller för
att låta besticka sig, ingen kunde säga, att han inte
skötte sitt ämbete utmärkt och i fullaste mått förtjänade
konungens tillit.
Också tyckte Sofie Amalie bäst om Mathias av alla
sina syskon.
Stundom hände det emellertid att hon fick underliga
anfäktelser, hon föll då i gråt och var mycket olycklig.
Detta förekom isynnerhet när festerna vid hovet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
