Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamme som den där dagen på vallen ... ifall I
kommer ihåg den?»
Sofie Amalie såg framför sig och teg ett ögonblick.
»Holger Parsberg», sade hon därpå. »I sade en
gång, att I var min vän och att I alltid skulle bli det.»
»Det säger jag ännu», sade han.
»Välan», sade grevinnan, »om I menar det, så gör
som jag nu säger. Upphör med den kärlek, som
aldrig varit återgäldad och aldrig blir det. I kan väl
förstå, att jag är lycklig som jag har det och inte
önskar någon förändring.»
»Är I lycklig?» sade han.
»Ja, det fattas mig ingenting annat i min lycka än
att min barndomsvän avstår från sin dåraktiga dröm.
Kommer I ihåg min syster Beate?»
Holger Parsberg nickade och såg förlägen ut.
»Jag vet det nog», fortfor hon. »Hon har berättat
alltsammans som det har gått till för mig. Hon älskar
er och väntar ständigt på er. Om I nu ville göra som
jag ber er, så skulle I taga henne till hustru och föra
henne till er gård i Salling.»
Min gård är inte sådan, att jag kan föra en hustru
till den», sade han. »Allt mitt guld har gått åt till
mina resor i främmande land. Min fädernegård är så
förfallen, att människor inte längre kunna bo på den.
Mina bönder äro utarmade. Min fogde har inte fått
någon lön på många år och reder sig bäst han kan.
Mina hästar flacka förvildade omkring i skogarna.»
»Då är det tur, att Beate är rik», sade grevinnan.
»Hon Har alltid sparat, tills I en gång skulle komma,
vilket hon alltid trott skulle ske.»
Holger Parsberg skakade på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
