Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I skall göra som jag ber er», sade Sofie Amalie.
»Beates kärlek är så stor, att I nog med tiden kommer
att älska henne tillbaka. Hon är vacker och rik och
har ständigt burit er bild i sitt hjärta, om hon också
lät tvinga sig att ingå sitt andra äktenskap. Fråga mor,
hur hon rasade och ropade ert namn. I skall gifta er
med henne och ställa i ordning er gård. Sedan skall
I inträda i konungens tjänst och verka till landets
fromma Gör det, Holger Parsberg. I kommer att en gång
innerligt tacka mig, om I uppfyller n min bön, den enda
jag någonsin ställt till er.»
»Jag kan inte», sade han.
I detsamma rycktes dörren upp och
geheimerådinnan rusade in.
»Kungen», sade hon med en röst som var hes av
förskräckelse. »Kom, Holger Parsberg... spring med
mig ... I glömmer er hatt... skynda er, för Guds skull,
om I inte vill göra oss alla evigt olyckliga.»
Den unge adelsmannen reste sig.och såg på Sofie
Amalie.
»Sätt er», sade hon lugnt.
Geheimerådinnan slog ihop händerna. Holger
Parsberg förde handen till svärdet, och så stod hans
majestät i rummet. Han kände inte adelsmannen och
studsade när han fick se en främling här på denna tid.
Grevinnan gick honom lugnt till mötes, neg djupt,
kysste hans hand och följde honom till den stol, där
ingen annan än han fick sitta.
»Ers majestät», sade hon.
Hon kom inte längre, förrän konungen fick syn på
guldbägaren, som stod på bordet. Han släppte hennes
hand, tog bägaren och kände igen den. Så släppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
