Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skrattade och klappade henne på kinden. Hon
log tacksamt, men leendet var trött och slocknade
genast.
Samtalet med Mathias hade skjutit undan bilden av
drottningen, sådan hon stått här i rummet. Men då
hon hörde Masius’ namn, frammanades den igen helt
levande. Hon hade beslutat att följa broderns råd och
tiga, men nu kunde hon plötsligt icke.
Hon kunde icke svika den olyckliga, storsinta
drottningens tillit. Hon kunde inte sitta här och njuta av
den frid och prakt, varmed hennes kunglige älskare
omgav henne och så veta, att hans äkta gemål icke hade
en kammare på sitt slott där hon visste sig säker för
en kungens spion. Hon kunde inte bära medvetandet
om sina släktingars och vänners inbringande ämbeten,
då drottningen var oförmögen att beskydda sina
trosförvanter mot förföljelse och ruin.
Om hon bara visste hur hon skulle börja!
Så kysste hon kungens hand, lutade kinden mot
den och stirrade i elden.
»Det känns för mig som en aning att det är sista
gången jag går lönngången till min väninna», sade
kungen.
»Säg inte så, ers majestät», svarade hon. »Så ofta
I kommit och gjort mig glad! Och då
överstekammarjunkaren - kom med besked att nu skulle ers majestät
komma — eller icke komma — hade han fagra
blommor eller andra goda gåvor med sig från ers majestät.»
»Ja, den gode Knuth», sade kungen.
»Och när Tullefas krafsade på dörren!» sade Sofie
Amalie.
»Ja, det präktiga djuret dog», sade kungen, »Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
