Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Comtesse Holck såg förundrad på henne.
»Ångrar I er kärlek till konungen?» frågade hon
slutligen.
»Det vet jag inte», svarade Sofie Amalie. »Stundom
kan jag det inte. Stundom förefaller mig mitt liv intill
denna dag vara en sådan synd, att min själ måste vara
hemfallen åt helvetets eld. Jag beder dag och natt, att
Gud må upplysa mig, så att jag kan komma till klarhet,
medan det ännu är tid, och lösköpa mig genom en
uppriktig ånger.»
Hovdamen reste tillbaka till Köpenhamn och
berättade, att grevinnan av Samsö satt på »Jomfruens Egede»
som en botfärdig Magdalena. Mathias Moth, som hade
tagit avsked från alla sina ämbeten och bodde för sig
själv på sin gård och arbetade med sin ordbok, skrev
till henne, men fick intet svar. Han miste sin hustru
och skrev igen och frågade, om inte Sofie Amalie ville
flytta tillsammans med honom, så att de kunde få tala
om gamla minnen.
»Mina minnen äro ingenting annat än synd», skrev
hon tillbaka. »Jag ber Gud, att han måtte låta mig leva
så länge, att jag kan göra bot.»
Vid jultiden samma år konung Christian avled, fick
hon underrättelse om att hennes svärdotter dött i Norge.
Några år efter dog Christian Gyldenlöve av
smittkoppor i Odense. Konung Fredrik den fjärde inbjöd henne
att övervara begravningen, som försiggick med stor prakt.
Men hon avslog det.
»Jag tackar ers majestät för er nådiga inbjudning»,
skrev hon, »men aldrig skall ers majestät eller någon
annan i denna värld, där jag levat och syndat, få se
mitt ångerfulla ansikte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
