Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot», svarade hennes styvmor. »Ulrikke Eleonore har
jag kastat i den onda världens gap. Anna Sofie stannar
hos mig så länge jag kan bevara henne.»
Kirstine Sofie sade inte mera. Hon uppgav icke
striden, men hon hade lovat sin gemål att inte ställa
till något uppträde, förran storkanslerens lik kommit i
jorden. Därför gick hon in i den lilla salen, där de
närmaste släktingarna voro församlade.
Där voro Anna Sofie och Ulrikke Eleonore, som
icke veko från varandras sida. Anna Sofie grät
oavbrutet, och systern försökta trösta henne genom att
berätta om livet i Flensburg, och om Köpenhamn, dit hon
snart skulle resa. Där voro Kristian Ditlev och hans
fru Benedicte Margrethe Brockdorff, vidare Armgard
och hennes man greve Fredrik Ahlefeldt, Anna
Margrethe och Hans Schack, greve Danneskjold och Ulrik
Adolf.
» Nå, vad säger mor?» sade Kristian Ditlev.
»Hon säger ingenting godt», sade Kirstine Sofie.
»Hon är styvare än någonsin, nu när hon är
allenarådande. Ack, lilla Anna Sofie, det kommer att sitta
hårdt åt att få dig från Klausholm.»
Hon gick fram till Anna Sofie och omfamnade och
kysste henne med större värme än hon någonsin förr
hade visat.
»Tappa inte modet, lilla syster», sade hon, »det
lyckas nog till sist, och hellre vill jag dö, än att du skall
stanna så länge som ett år här, där det är mörkt och
kallt som i en källare, sedan vår älskade far för alltid
slöt ögonen.»
»Det bryr jag mig inte om», sade Anna Sofie.
»Sedan far dog, är allting mig likgiltigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
