Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad gör det henne, om hon stannar en tid?» sade
Kristian Ditlev. »Så ung som hon är, är det väl ingen
brådska, och jag tycker, att hennes plats är hos modern,
så länge sorgen varar och hon inte har någon man.»
»Tror du mor sörjer?» sade Kirstine Sofie hånfullt.
»Hon är glad över, att hon har makten nu. Hon
hatade vår käre far och gjorde livet surt för honom både
dag och natt.»
»Kirstine Sofie!» sade Ulrik Adolf och höjde
varnande handen.
»Det bryr jag mig inte om», sade Kirstine Sofie
och knyckte på nacken. »Säg vad du vill. Jag ger
mig inte, förr än jag får lilla syster ut ur hennes svarta
klor.»
»Jag tycker det vore bra, om Anna Sofie stannade
här, tills vi skaffat henne en passande man», sade
Benedicte Margrethe. »Mor vill gärna behålla henne...
varför skall hon då resa omkring och gästa oss andra
och kosta oss en massa pengar?»
»Du tänker alltid på pengar», sade Kirstine Sofie
vasst. »Vet du, att de säga, att du har bedragit
kungens kassa vid leveranserna till hären i Skåne? De
påstå, att det var dig Kristian Ditlev tänkte på, när han
förbjöd att något som helst vare sig spannmål eller
kreatur fick skickas från Skåne till Danmark, om det också
gick i hans namn.»
Benedicte Margrethe blev vit om nosen och rusade
med knuten hand mot sin svägerska. Kristian Ditlev
sprang fram och höll henne tillbaka, medan Ulrik Adolf
försökte få sin hustru att tiga. Men de båda kvinnorna
fortforo att gräla, medan Ulrikke Eleonore följde dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
